There's a man on the horizon

publicerat i Personligt;
Plötsligt blev allt väldigt jobbigt. Hela dagen har varit påfrestande och fastän jag får komma hem till mina älskade föräldrar imorgon känns det som en evighet. Jag har en otrolig hemlängtan just nu. Jag kan inte låta bli att gråta. Jag kan inte låta bli att känna saknad. Fastän jag imorgon vid den här tiden ligger under filten i soffan framför brasan. Är det inte konstigt egentligen? Att man kan känna en saknad så stor?

Och för att strö salt i såren har jag oroat mig oerhört mycket över min framtid idag. Om sex månader vet jag inte vart jag ska ta vägen. Då har jag min examen i handen. Återigen är jag arbetslös och denna gång även hemlös. Jag har ingen arbetserfarenhet what so ever. Det enda jag kan skryta med är en treårig journalistikutbildning. Men vad tjänar det till när det enda arbetsgivarna idag tittar på är tidigare erfarenhet?

Jag känner två saker just nu: Saknad och hopplöshet.

Kommentera inlägget här :