Vackra Dalarna
Ligger i sängen i Dala-Floda. Som så många gånger förr. Tänkte bara meddela min existens. Jag lever och på söndag åker jag hem till Vadstena igen för att fortsätta till Emmaboda på måndag.
Bulleri-bulleribock.
Det är verkligen tråkigt att behöva gå runt och vara arbetslös när man verkligen inte vill det. När man så gärna vill jobba och visa vad man går för. Men nu är det som det är och jag kan inte göra så mycket annat än att söka vidare och hoppas på napp. Men det tär på mig att gå runt hemma, jag är så himla uttråkad! Jag känner mig ofräsch, lat och deprimerad. Så nu måste jag ta tag i mig själv lite. Jag ska ta och storstäda lägenheten nu tänkte jag. Jag borde ha gjort det för flera dagar sedan men det har inte blivit av. Men nu måste jag. På fredag åker jag härifrån för en vecka och imorgon ska jag träffa Hanna, det var innan sommaren vi sågs sist så det ska bli riktigt trevligt! Vi ska ta en fika på Kullzénska och snacka lite skit kan jag tänka mig. Sedan på torsdag kväll åker jag dit och lämnar mina monster. Hon ska nämligen vara kattvakt medan jag är borta.
Nog med snack.. Nu måste jag städa.
Fina toner dövar brustna hjärtan
Hurts - Stay
Den Svenska Björnstammen - Vart jag mig i världen vänder
Rihanna - Man Down
Lil Wayne ft. Bruno Mars - Mirror
Thriving Ivory - Love Alone
Stone Sour - Imperfect
Gym Class Heroes ft. Adam Levine - Stereo Hearts
Mohombi - Maraca
Linnea Henriksson - Väldigt kär/Obegripligt Ensam
James Morrison - I Wont Let You Go
The Wanted - Glad You Came
Inte riktigt mig själv
Jag är tillbaka i de småländska skogarna och jag vet inte om jag tycker om det. Eller, jag vet att jag inte tycker om det. Jag trivs inte här. Det har jag aldrig gjort. Falska människor, för många lögner och för många svek och efter en sommar i Malmö med avslutning i Turkiet har det varit ännu jobbigare att komma tillbaka. Jag känner mig inte riktigt i form här. Jag längtar tillbaka till Skåne, till Josephine och till jobbet men mest av allt längtar jag tillbaka till vackra Alanya.
Jag har seriöst varit deprimerad sedan jag kom tillbaka därifrån och Alanya är lätt ett av de bästa äventyren jag någonsin gjort, även om det mesta handlade om att äta, dricka, shoppa, sova, sola och bada. En klump i magen gör sig påmind så fort jag tänker tillbaka och jag kan fortfarande inte fatta att jag är tillbaka i gråa, kalla Sverige igen. Jag förstår inte att jag imorgon INTE kommer att vakna och gå till stranden, till det turkosa vattnet, säga hej till Baba och Hatten, äta en Twister eller två, dricka vatten, be Baba och Hatten att få mer skugga från parasollet, få saltvatten i ögonen så att det svider när man badade, för att sedan äta en god kycklingsandwish med currysås på Tulip Garden, för att sedan bege sig till hotellrummet med Josephine, sova en timme eller två, hoppa in i duschen, göra sig i ordning för att äta på Pearl Beach, äta godaste carbonaran i världen, ta en Ragnar eller två, skratta åt allt möjligt, hoppa in i taxin till hamnen för att avsluta kvällen på Janus, dansa, dricka, röka vattenpipa, få en ros eller två av världens finaste turk, ta taxin tillbaka till hotellrummet vid 03.30, prata en stund, somna för att sedan vakna upp och göra samma sak igen.
Jag älskade det, varje sekund av det.
Men ingenting varar för alltid och nu sitter jag här och letar jobb som en tok land och rike runt i hopp om att hitta något. Jag har tappat bort mig själv och mina känslor för någon jag trodde var borta är på väg tillbaka, all ovisshet gör mig galen. Jag vill önska mig bort härifrån. Bort från Småland. För gott.
Ibland blir det riktigt bra!
Det är okej att känna
Skrivet på flyget hem från Alanya
Att 15 dagar kunde gå så fort. Känns som om det var igår vi satt på flygplatsen i Malmö och inväntade flyget till Alanya. Nu sitter vi på flyget på väg hem igen. Från solsken och värme till regn och kyla. Ett paradis. Så underbart, så fascinerande. Jag kan försöka uttrycka mig med ord för att beskriva det vi har varit med om men ord är inte tillräckliga. Jag har inte riktigt förstått att vi är på väg därifrån ännu men när det väl sjunker in kommer jag att sakna varenda sekund. Jag har träffat underbara människor. Människor som har gjort ett så stort avtryck att jag med vemod i hjärtat åker ifrån dem. Vissa har gjort större intryck än andra. Jag visste inte att det var möjligt efter bara 15 dagar, men det är det. Jag hoppas så innerligt att vi ses igen.
Tack för allt. Tack Josephine för att du har stått ut med mig, precis som jag har stått ut med dig.
Tack för alla de skratt du gett mig och för alla minnen vi nu har tillsammans.
Tack till personalen på Pearl Beach som alltid välkomnade oss,
och som serverade den godaste carbonaran jag någonsin ätit.
Tack till Jesper och Jimmy som gav järnet varje kväll sista veckan när vi träffade er,
som nattbadade med oss och som blev pruttfulla á la Jimmy.
Tack till nattklubben Janus, som trots för starka drinkar, alltid spelade härlig musik,
och som introducerade mig för världens finaste turk, med världens vackraste ögon
och tack för natten vi fick spendera ihop.
Tack Alanya för härliga men svettiga dagar på stranden, för god mat, vattenpipa, slibbiga komplimanger,
glass, shopping, nattbad, kycklingmackan med currysås, tomater, toast special, Strawberry Daiquiri, Ragnar,
Viagra, turkiskt bröd med salsa, härligt poolhäng och turkisk musik.
Tummen ljuger, lillfingret suger - handen duger! 13/8-27/8 2011
Skrivet den: 27/8 kl 23.52
