Det har inte varit någon dans på rosor att förebereda inför den kommande flytten på måndag. Tvärtom. Som jag tidigare berättat jobbar jag på tok för mycket och är hemma väldigt oregelbundet. Så jag har inte haft möjlighet att ta en heldag till att bara packa och städa. Dessutom är jag ensam vilket gör att det tar ännu längre tid. Något annat jag blivit varse om är att det kostar väldigt mycket att flytta. Jag har snålat som fasen den här månaden just för att flytten är i månadsskiftet. Jag har inte gjort några onödiga köp och jag har bara köpt nödvändiga saker i mataffären. Så mjölk, bröd och frukt. Men ändå kommer mina utgifter den här månaden ligga på runt 9000 kronor och det är inte småpotatis. Inte ens för mig som har två jobb. Jag kommer knappt ihåg vad det är som ska betalas men mycket är det. Bland annat den nya hyran, adressändring, slutfaktura för internet, a-kassa, telefon, slutfaktura för elen, överlåtningsavgift till Riksbyggen o.s.v. Jag har säkert glömt något. Vilket ger mig ångest. Jag har aldrig någonsin haft så stora utgifter på en och samma månad. Jag hoppas innerligt att jag får dubbla löner den är månaden (från PA-jobbet och från tidningen). Annars får jag ta pengarna jag fick när jag sålde lägenheten och det vore ju tråkigt.

Oj oj, vilket deprimerande inlägg. Allt ska hela tiden handla om pengar. En positiv sak är i alla fall att jag slipper betala av på mitt CSN-lån nu i februari som det egentligen var tänkt att jag skulle göra. Jag skulle från början ha betalat 1893 kronor var fjärde månad med start nu i februari. Men det känns som väldigt mycket pengar att lägga ut, även fast det bara är var fjärde månad, så jag ringde CSN och frågade om jag fick lägga upp betalningen på varje månad istället och det var inga problem. Turen var givetvis på min sida så jag behöver inte betala någonting alls nu i februari som det var tänkt. Jag ska betala av det första i mars, så jag slipper åtminstone den utgiften denna månad.

Pengar och pengar.. Gud vad jag längtar efter att ha den här flytten bakom mig. När allt kan börja rulla på som vanligt, när kvällarna kan ägnas åt att slappa i soffan framför en bra film, när pengarna inte behöver gå till adressändring och överlåtelseavgifter. När jag helt enkelt kan tjäna pengar och dessutom lägga undan dem och spara inför den kommande resan till Turkiet i augusti. Pengarna kommer för en gångs skull inte vara något problem för min del trots att jag bara är deltidsanställd på båda jobben. Jag hoppas innerligt att Josse kirrar hem ett heltidjobb/sommarjobb så att vi inte behöver avboka resan. Dels för att det vore tråkigt att avboka den och också för att hon är värd det. Jag tror att alla skulle behöva en Josephine på sin arbetsplats :)

Det blev ett långt inlägg om ingenting egentligen.. Men så blir det väl ibland. Dagarna som följer kommer enbart att handla om att flytta. På torsdag kommer mamma och pappa hem från Barbados och på fredag kommer pappa för att köra flyttlasset till den nya lägenheten. Efteråt kommer det bara handla om att komma i ordning och att jobba. Jag har fått mycket ströpass på tidningen både i april och i maj vilket känns himla bra och sedan till juni börjar jag ju att jobba heltid där åtminstone över sommaren. Hoppas på att få lite tid över så att jag kan åka och hälsa på lite vänner också. Det är enda nackdelen med att vara PA, man jobbar väldigt mycket helg. Men jag vill försöka hitta tid att hälsa på Josse (som efter april kommer att bo i Västerås) och jag skulle hemskt gärna vilja dra till Göteborg för att träffa Jonna. Dessutom vore det roligt att åka upp till till Gävleborg och hälsa på min vän Carro som väntar sitt första barn och jag vill träffa Linda också.

Usch vilket dåligt samvete jag fick nu. Jag träffar mina vänner på tok för sällan.
Varför måste det här landet vara så avlångt?