Ailis första år

publicerat i Aili - 0-12 mån;
För ett år sedan föddes vår älskade dotter. Efter 42 långa timmar mötte hon världens ljus och sedan den kvällen, den 22 juli, har våra liv aldrig mer varit sig lika. Det här året har gått så ruskigt fort och det har varit det bästa året i mitt liv. Att berikas med en dotter och få se henne utvecklas är en ynnest och jag är så otroligt glad och tacksam för att vi blev betrodda med denna uppgift. Att Aili valde oss. Att det var Aili som kom till oss. Vi älskar dig stumpan och det här året har varit fantastiskt. Du har lärt dig så mycket och du är en så himla glad och mysig liten tjej. Mamma och pappas hjärta ♥ Här är en kort liten sammanfattning från ditt första år.
Mat du tycker om: Allt. Speciellt färsk frukt. Men makaroner och smörgås med mjukost är en favorit.
Du har lärt dig: Att krypa, stå, gå längs med soffan, säga orden mamma, pappa och hej. Du kan plocka bär själv från busken, stoppa stenar i hinken och klappa katten snällt.
Du tycker om att: Leka "Vart är Aili?", sjunga, busa med morfar, bada och åka vagn.
Du tycker inte om att: Bli torkad efter bad och ta på dig kläder (blöja) för du vill ju helst vara naken.
Personer du gillar väldigt mycket: Du tycker om alla, men farbror Joakim och morfar Jarmo är extra bra.
Favoritsång: Imse Vimse Spindel.
Du har: Åtta tänder, lockigt hår och bruna runda ögon.
Du är: Glad, nyfiken, busig, smart och snäll.

Snart ett år med peva

publicerat i Aili - 0-12 mån, PEVA - Klumpfot;
Ailis ettårsdag närmar sig och hon har utvecklats så mycket på sistone. Nu står hon stadigt och hon går gärna med hjälp av oss och hon har börjat ta steg längs med möblerna :) Foten ser jättefin ut och för den som inte vet att Aili föddes med peva så skulle det aldrig synas. Hon sover med skenan och säger aldrig ett ord om den. Snarare tvärtom - hon sover lugnare med skenan och skorna på. Vi är så tacksamma! Den 10 augusti ska vi på ettårs-kontroll hos ortopeden och vi ska diskutera lite inför kommande förskolestart. Stövlar, inneskor och så vidare. Förhoppningsvis är läkarna lika nöjda som vi är med hennes utveckling :)
 
 

Att ständigt oroa sig

publicerat i Personligt;
Sedan flytten för snart en månad sedan har mitt liv bestått av en hel del oro. Det har inte varit en dans på rosor att flytta och den här oron börjar äta upp mig. Jag är stressad, är ständigt orolig och min kropp börjar säga ifrån. Allting började med en kontrollbesiktning i april. I korta drag fick vi veta att vi skulle täcka för samtliga hål i lägenheten med spackel för att underlätta för målaren som skulle komma och måla när vi flyttat, inför de nya hyresgästernas inflytt. Så långt så bra. Vid städbesiktningen två dagar innan vi skulle lämna in nycklarna berättar besiktningsmannen att VI också måste måla för det vi har spacklat. Annars blir vi debiterade. De har alltså ändrat sig och gör detta två dagar innan vi ska flytta ut för gott. Tiden finns inte och vi blir stressade och försöker ringa runt och få tag i vår hyresvärd. Utan resultat. När vi en dag innan utflytt äntligen får tag i dem propsar de på att vi blir debiterade för målningen när de måste hyra in målare, om vi inte målar själva. Vad de inte förstår är att det krävs sliparbete innan målning när man har spacklat och detta vill vi inte göra då vi betalat för flyttstädning och allt är klart. Men de står fast vid sitt beslut. På utflyttningsdagen meddelar vi att vi inte har målat och hyresvärden Willhem meddelar att de skickar en faktura. Fakturan dyker upp efter helgen och ligger på 5 000 kronor. Hutlöst! Vi är psykiskt utmattade och handlingsförlamade. Hur ska vi ha råd? Att bestrida fakturan känns meningslöst, i slutändan blir det ändå dyrare om hela skiten går till rätten då vi får stå för egna rättegångskostnader. Fakturan ska vara betald den 31 augusti och vi räknar på att vi ändå har råd att betala den om vi lever snålt - surt som fan, men vi orkar inte ta striden, fel av oss. Jag vet.
Som om inte det var nog fick vi igår en elräkning på 1 400 spänn från ett elbolag vi inte ens har avtal hos. Bixia. Dyraste ever då vi tydligen har ett anvisningsavtal.. Vi ringde Vattenfall när vi skulle flytta och fick hjälp att flytta vårt elavtal till huset, men nu verkar det ju ha blivit något knas i alla fall.. Att räkningen dessutom ligger på 1 400 kronor när vi bara bott där och använt elen sedan 20 juni är för mig väldigt underligt. Elnätet och startavgiften fine, men 700 kronor bara på elhandeln? När vi dessutom inte ens har värmen på.. Får hoppas att Jonas får lite klarhet i saker och ting gällande elen idag när han ringer runt.. Känns bara så jobbigt att vi aldrig kan få slappna av. Allting kostar mer pengar än vad vi har råd med just nu och det är jobbigt och påfrestande. Att vi dessutom har en liten dotter som fyller ett år och ska firas gör ju inte saken bättre (även om vi av henne blir så himla lyckliga).. Vi får bjuda nära och kära på skorpor och vatten tror jag. Lite kaffe också.
Som om inte det vore nog har jag ångest inför skolstarten. Jag vill verkligen inte börja plugga igen. Jag orkar inte. Ny klass, nya kurser, pendling, förseningar av tåg.. you name it. Önskar att jag kunde lägga mig i fosterställning och bara glömma allt. Skita i allt. För denna ständiga oro ger mig huvudvärk och magknip.
 
 
Mitt ljus i livet. Min fina lilla tjej. Utan dig och din pappa skulle jag aldrig orka.