När livet vänder och ett avslut

publicerat i Personligt;
När jag skrev här sist var det januari. Ett nytt år hade börjat och jag var i full flärd med att planera mitt bröllop. Nu drygt ett halvår senare sitter jag här - nyseparerad och singel. Det blev inte riktigt som jag tänkte mig. Tre månader innan bröllopet ställde jag in det. En månad efter det valde jag att gå ifrån Ailis pappa. Det var nog egentligen ett enhälligt beslut, men initiativet var mitt. Det har varit ett par riktigt tuffa månader, både fysiskt och mentalt. Nu börjar det äntligen ordna upp sig och jag kan andas igen. Det här blir förmodligen det sista jag skriver i den här bloggen. Den har varit mig trogen i snart åtta år, men jag har vuxit ifrån detta. Ni hittar mig på instagram: zandrahannele. Tack för dessa år.

2018

publicerat i Personligt;
Ett nytt år är invigt! 2017 var ett mellanår, där det inte hände något direkt märkvärdigt. Ett helt okej år med andra ord. I år är väl den största höjdpunkten det stundande bröllopet i maj! Jag kan verkligen inte förstå att jag ska gifta mig. Vi ska bli man och hustru. Det är verkligen helt sjukt! Igår var vi och kollade på lokalen för bröllopsfesten och i månadsskiftet skickar vi ut de slutgiltiga inbjudningarna (vi har tidigare skickat ut spara-datumet-kort). Utöver bröllopet är detta året jag i princip blir klar med min andra universitetsutbildning. Jag längtar så att jag spricker. Jag är så skoltrött just nu och kämpar mig igenom för att hålla huvudet över ytan och inte bara ge upp. Det är tufft. Men det ska gå. Aili fyller 3 år i sommar, 3 år! Också det är helt sjukt. Har vi varit föräldrar i snart 3 år? ♥

Long time no see

publicerat i Personligt;
Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade igen. Det märks att man har annat att tänka på och prioritera nu när man är en familj och helt plötsligt sätter en annan människas behov före sina egna. Inte mig emot dock. Inte vad gäller bloggen åtminstone. Tror det skulle bli rätt tråkigt, rätt fort, om jag uppdaterade om våra vardagar varje dag. Alla dagar ser typ exakt likadana ut :) Men vi lever och mår bra. Vi försöker få ihop vardagarna så gott det går med förskola, jobb, studier och så vidare. Aili har börjat prata otroligt mycket på sistone och hon är väldigt ren i uttalet och det är så roligt att se hur hon för varje dag blir bättre och bättre på att uttala de ord hon kan :) Vi har även börjat besöka simhallen sedan sist och det är något Aili älskar att göra, vi med för den delen. Så vi försöker att åka varje fredag. Utöver det händer det som sagt inte så mycket. Allt är sig likt :)