Det har inte varit någon dans på rosor att förebereda inför den kommande flytten på måndag. Tvärtom. Som jag tidigare berättat jobbar jag på tok för mycket och är hemma väldigt oregelbundet. Så jag har inte haft möjlighet att ta en heldag till att bara packa och städa. Dessutom är jag ensam vilket gör att det tar ännu längre tid. Något annat jag blivit varse om är att det kostar väldigt mycket att flytta. Jag har snålat som fasen den här månaden just för att flytten är i månadsskiftet. Jag har inte gjort några onödiga köp och jag har bara köpt nödvändiga saker i mataffären. Så mjölk, bröd och frukt. Men ändå kommer mina utgifter den här månaden ligga på runt 9000 kronor och det är inte småpotatis. Inte ens för mig som har två jobb. Jag kommer knappt ihåg vad det är som ska betalas men mycket är det. Bland annat den nya hyran, adressändring, slutfaktura för internet, a-kassa, telefon, slutfaktura för elen, överlåtningsavgift till Riksbyggen o.s.v. Jag har säkert glömt något. Vilket ger mig ångest. Jag har aldrig någonsin haft så stora utgifter på en och samma månad. Jag hoppas innerligt att jag får dubbla löner den är månaden (från PA-jobbet och från tidningen). Annars får jag ta pengarna jag fick när jag sålde lägenheten och det vore ju tråkigt.

Oj oj, vilket deprimerande inlägg. Allt ska hela tiden handla om pengar. En positiv sak är i alla fall att jag slipper betala av på mitt CSN-lån nu i februari som det egentligen var tänkt att jag skulle göra. Jag skulle från början ha betalat 1893 kronor var fjärde månad med start nu i februari. Men det känns som väldigt mycket pengar att lägga ut, även fast det bara är var fjärde månad, så jag ringde CSN och frågade om jag fick lägga upp betalningen på varje månad istället och det var inga problem. Turen var givetvis på min sida så jag behöver inte betala någonting alls nu i februari som det var tänkt. Jag ska betala av det första i mars, så jag slipper åtminstone den utgiften denna månad.

Pengar och pengar.. Gud vad jag längtar efter att ha den här flytten bakom mig. När allt kan börja rulla på som vanligt, när kvällarna kan ägnas åt att slappa i soffan framför en bra film, när pengarna inte behöver gå till adressändring och överlåtelseavgifter. När jag helt enkelt kan tjäna pengar och dessutom lägga undan dem och spara inför den kommande resan till Turkiet i augusti. Pengarna kommer för en gångs skull inte vara något problem för min del trots att jag bara är deltidsanställd på båda jobben. Jag hoppas innerligt att Josse kirrar hem ett heltidjobb/sommarjobb så att vi inte behöver avboka resan. Dels för att det vore tråkigt att avboka den och också för att hon är värd det. Jag tror att alla skulle behöva en Josephine på sin arbetsplats :)

Det blev ett långt inlägg om ingenting egentligen.. Men så blir det väl ibland. Dagarna som följer kommer enbart att handla om att flytta. På torsdag kommer mamma och pappa hem från Barbados och på fredag kommer pappa för att köra flyttlasset till den nya lägenheten. Efteråt kommer det bara handla om att komma i ordning och att jobba. Jag har fått mycket ströpass på tidningen både i april och i maj vilket känns himla bra och sedan till juni börjar jag ju att jobba heltid där åtminstone över sommaren. Hoppas på att få lite tid över så att jag kan åka och hälsa på lite vänner också. Det är enda nackdelen med att vara PA, man jobbar väldigt mycket helg. Men jag vill försöka hitta tid att hälsa på Josse (som efter april kommer att bo i Västerås) och jag skulle hemskt gärna vilja dra till Göteborg för att träffa Jonna. Dessutom vore det roligt att åka upp till till Gävleborg och hälsa på min vän Carro som väntar sitt första barn och jag vill träffa Linda också.

Usch vilket dåligt samvete jag fick nu. Jag träffar mina vänner på tok för sällan.
Varför måste det här landet vara så avlångt?

Det är snart 11 år sedan jag började prata med Josephine på Lunarstorm, snart 11 år sedan jag lärde känna min allra bästa vän, men det var inte förrän 2007 vi träffades för första gången. Det här är det första kortet på oss två tillsammans. Jag älskar dig snäckan. No matter what ♥

Det är en väldig tur att jag älskar mina två jobb. Annars skulle jag aldrig palla. Den här veckan jobbar jag som morgonwebbare på tidningen vilket innebär att klockan ringer 04.00. Dessutom jobbar jag kväll som PA vilket innebär att jag är hemma runt 22.30 på kvällen. Långa dagar och lite sömn. Det ska bli så himla skönt att få flytta om mindre än två veckor. Slippa den långa pendlingen och kunna sova lite längre på morgnarna. Att liksom inte behöva planera allt in i minsta detalj som jag måste göra nu för att få tiden att gå ihop.

Jag är allmänt stressad och orolig just nu, även lättretad. Stubinen är allmänt kort och jag stör mig på småsaker som jag annars inte skulle bry mig om. Men det blir väl så antar jag. Jag har fortfarande inte hittat någon psykolog som jag tror kan passa mig och det är egentligen inte aktuellt förrän jag har flyttat, då jag flyttar mellan två län. Jag tror dock mest det handlar om att jag inte har tillräckligt med tid för att varva ner. Jag hade gärna haft 48 timmar på dygnet istället för 24. Det känns som att man skulle hinna med mycket mer då. Men ja, det är ingen idé att klaga. Om ett par veckor bör allt återgå till det normala.

På den lilla lediga tiden jag har sitter jag mest och kikar på inredning nu. En ny säng ska köpas med tillhörande sängram, dessutom ska jag köpa nytt matbord och stolar samt en ny stor divansoffa från Mio som jag har spanat in. En diskmaskin skall köpas och diverse inredning. Det är jobbigt att flytta till helt nytt, man vill ha så mycket och man vill ha det på en gång :) Men jag tror definitivt att jag kommer stortrivas när jag väl har fått alla saker på plats. Nu väntar morgonmöte och vid 14.30 slutar jag för dagen.

"Är det någon här som är som en sockerbit? Någon som finns till för alla och alltid lyssnar?"

Jag var som sagt på utbildning i Helsingborg under tisdagen och onsdagen. En otroligt givande utbildning med mycket tankeverksamhet. Vi pratade mycket om självbilder och hur de kan speglas i det verkliga livet. Samtidigt som det var oerhört intressant och lärorikt fick det mig att inse att jag är rätt ensam. Inte i den bemärkelsen att jag inte har några vänner. Det har jag och jag älskar dem otroligt mycket. Jag finns alltid för dem när de behöver prata och lätta sina hjärtan och jag lyssnar alltid. Det är där en del av problemet ligger. Jag spenderar så mycket tid åt att finnas till för mina vänner när de behöver mig att jag sväljer mina egna problem. Jag lyssnar, lyssnar och lyssnar. Jag tar del av mina vänners problem och tankar och försöker att stötta dem bäst jag kan med mina åsikter. Men vem kan jag vända mig till när jag behöver prata? Mina vänner säger att jag kan prata med dem om allt, när jag vill, men när jag väl behöver prata och hör av mig märker jag på dem att de inte har tid för att lyssna, så jag sväljer det igen och låter det ligga. Vad ska jag säga? 'Du lyssnar aldrig, du har aldrig tid för mig'. Jag är ingen självisk människa, men ibland önskar jag att jag hade någon att prata med, oavsett tid på dygnet, oavsett om han/hon har flick- eller pojkvän. Någon som jag inte behöver vara rädd för att störa. Någon som inte bara säger 'det löser sig' när jag har pratat klart.

Jag vill inte behöva fråga om lov för att lätta på mitt hjärta. Jag vill inte behöva fråga om någon har tid för att lyssna på något som, i deras öron, kanske inte är speciellt märkvärdigt. Jag tog ett stort beslut efter utbildningen i Helsingborg. Jag ska börja träffa en psykolog. Just nu känner jag att det är det enda alternativet jag har. För snart bubblar det över och då vet jag inte vad som händer. Jag kan inte kväva mina egna problem och känslor längre.

Dagarna går och det börjar sakta men säkert närma sig till flytten. Idag har jag med hjälp av Olga varit på återvinningen och kastat sju sopsäckar med både kläder, böcker, gamla tidningar och papper. Samt lite annat skrot som jag inte skulle ha kvar. Känns som en befrielse att inte ha en massa skit liggandes överallt nu. Nu är det bara skafferi och städskåp som ska rensas sedan är allt jag inte ska ha kastat. Jag har fått väldigt ont i ryggen de senaste dagarna på grund av alla lyft och allt bärande så jag har bestämt att jag efter flytten ska unna mig en riktig helkroppsmassage. Tack vare min arbetsgivare bidrar de med 1500 kronor om året för friskvård och där ingår massage. Så en massage som skulle gå på 550 kronor behöver jag bara betala halva priset för. Vilket är skönt :)

Imorgon bär det av till Helsingborg. Jag ska vara där mellan tisdag och onsdag och gå en kurs för assistansbolagets räkning. Jag är inte helt hundra med vad det kommer att handla om men jag vet att det kommer beröra integritet, etik och moral. Det ska bli spännande. Dessvärre åker jag ner själv. Den andra assistenten som jag jobbar med har tyvärr blivit sjuk och kommer inte följa med. Men det blir nog intressant ändå.

Mamma och pappa åker förövrigt till Barbados på onsdag och göttar sig i 15 dagar. Jag är inte ett dugg avundsjuk.. Jag skulle så himla gärna vilja åka till värmen nu men jag får trösta mig på samma sätt som jag gjorde förra året när de åkte till Aruba vid denna tid. När de kommer tillbaka har jag fortfarande min resa kvar till Turkiet och det är alltid en morot :)

På väg hem ringde mamma. Hon berättade att min älskade gammelfarmor gick bort igår. Så hemfärden blev rätt jobbig. Hon var en riktig järnlady min gammelfarmor. 98 år blev hon. Jag minns hur jag älskade att vara hemma hos henne i Kotka (Finland) och hur hon alltid hade mitt favoritgodis hemma. Jag minns hur jag alltid kollade på alla fotografier i bokhyllan och hur jag lekte på hennes innergård när jag var liten. Hennes sista år var kanske inte de bästa och jag vet att hon sover gott nu. Men det är ändå tråkigt och ledsamt. Ännu mer tråkigt att jag inte kommer kunna närvara på hennes begravning. Det suger att ha sin släkt i ett annat land.

Haha. Vilket skämt. Vi kvinnor klagar alltid över att vi inte har några kläder att ha på oss hela tiden och därför köper vi nytt. Nu i och med flytten så har jag ju varit tvungen att rensa en massor och idag beslöt jag mig för att ta tag i alla prylar nere i förrådet. Hade ingen aning om vad som låg i alla flyttlådor där.. Jag skämtar inte när jag säger att jag hade över 10 lådor med gamla kläder, haha! Nu kastade jag i princip allt då det är gammalt som jag växt ur och tröttnat på. Men ändå. Inte kan man klaga på att man inte har någonting att ha på sig. Eller ja, nu kan jag ju det eftersom jag slänger allt. Men ni fattar.

Okej. Det var en vän till mig som undrade hur mycket jag egentligen jobbar denna månad. För henne lät det som jag överdrev en hel del när jag sa att jag bara skulle vara ledig i tre dagar, men jag överdrev inte ett dugg. Så för att bevisa detta kommer nu mitt schema. Nog för att det är många småpass men när man pendlar som jag gör kan man inte direkt planera in någonting annat. Ni som inte är intresserade kan skita i att läsa detta.

1 feb: 19.00-21.00

2 feb: 18.00-21.00

3 feb: 10.30-18.30

4 feb: 10.30-18.30

5 feb: 10.30-18.30

6 feb: LEDIG

7 feb: Utbildning i Helsingborg

8 feb: Utbildning i Helsingborg

9 feb: 10.30-14.00

10 feb: 10.30-18.30

11 feb: 10.30-18.30

12 feb: 14.00-23.20

13 feb: 07.00-21.00

14 feb: 08.30-17.30

15 feb: 08.30-17.30 & 19.00-21.00

16 feb: 08.30-17.30 & 18.00-21.00

Sakta men säkert.. Jag har packat ner alla mina böcker och halva köket. Men det återstår en hel del. Vet inte riktigt hur jag ska hinna med allt. Jag fick mitt schema för februari nu ikväll. Jag har tre hela lediga dagar på hela månaden. Det är inte så mycket att hänga i granen direkt. Det gäller att ligga i. Nu tänker jag dock köpa pizza och skita i allt som finns och bara vara. Imorgon går jag på det igen.

Ja flytten börjar närma sig med stormsteg nu och det är på tiden att jag börjar packa ner alla grejer som ska med och kasta allt som jag inte vill ha kvar. Pappa har sagt att han gärna hjälper till och bär och kånkar på alla möbler och flyttkartonger men han vill att allting är färdigpackat när han kommer så att det bara är att lasta in i flyttbilen. Jag förstår honom. Han är underbar som ens vill hjälpa till. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja bara. Trots att det bara är en etta så finns det otroligt mycket skit men jag antar att jag bör börja med sådant som ska slängas. Först måste jag köpa en spritpenna dock. Så att jag kan organisera lådorna litegrann.

Jag var och valde tapeter och golv till den nya lägenheten i fredags. Det kommer bli så himla fint när allting är klart och i ordning. Jag lovar att visa bilder :) Men jag valde rätt neutrala färger. Brunt, vitt och silver för att vara mer exakt. Mer än så säger jag inte i dagsläget.

Dessutom har jag och Josephine äntligen bokat en resa till Turkiet till sommaren. I två veckor blir vi borta med start den 21 augusti. Lite senare än förra året men det var mycket billigare. Vi har redan betalat av den första handpenningen och nu är det bara att spara inför slutavgiften som ska betalas i juli. Det är så skönt att ha lite morötter att längta efter. Det får en att vilja kämpa extra mycket med allt! :)

That's all for now. Nu lär jag börja med packningen!

De ringde från min kommande hyresvärd nu och berättade att de besiktat lägenheten. Då det är en gammal farbror som bott där de senaste åren var lägenheten ganska sliten. Så nu har de beslutat sig för att sätta in nya tapeter, nya golv och nya skåp :) Känns himla bra! Jag trodde bara jag skulle få nya tapeter på sin höjd. Så imorgon ska jag åka in till bostadskontoret och välja tapeter. Ska bli spännande! Jag hoppas att de har något snyggt. Nu ska jag förvisso inte ha några radikala färger, men ändå :)

Åh den här måndagen kunde inte ha börjat bättre! Igår mailade jag min chef på Smålandsposten och frågade hur det fungerade för mig om jag vill ansöka om sommarvikariat. Om jag, som alla andra, behövde skicka en ansökan separat eller om det räckte med att bara säga till henne att jag var intresserad om det skulle bli aktuellt. Imorse när jag vaknade och tittade min mail hade jag fått svar - "Vi har redan tänkt erbjuda dig vikariat på redigeringen." Åh, lyckan är gjord! Den här sommaren är räddad den också :)

Med risk för att låta självgod - men fy fan vad snygg jag känner mig!

Har förresten börjat inse att det kanske inte blir någon resa till Turkiet i sommar. Det känns rätt vemodigt tyvärr. Det har varit och är egentligen det enda jag har att längta till och nu är det som bortblåst. Tur att jag har flytten och jobbet att fokusera på. Till Josephines födelsedag hade jag suttit och kämpat med ett album fullt av bilder från Alanya, med handskriven text och utsmyckningar. Dessvärre råkade jag på egen hand sabotera det.. Bilderna fastnade i sidorna och blev fula.. Det var inte direkt någonting jag ville lämna ifrån mig även om jag sett fram emot hennes reaktion. Arbetet med albumet har ju fått mig att längta något så oerhört mycket efter nästa tripp. Men ja, sånt är livet. Jag kommer för alltid att ha Turkiet 2011 i minnet och förhoppningsvis får jag åka dit igen. Hoppet är ju inte helt ute ännu.

Sitter och förbereder lite smått inför flytten nu genom att gå igenom alla lådor med papper och göra mig av med sådant jag inte kommer ha någon användning av och de papper jag behöver spara sätter jag in sorterat i en pärm. Så att jag lätt ska hitta om jag behöver dem. Det är mycket som ska fixas. Jag får tillträde till lägenheten den 1 februari och börjar väl då så smått att åka dit med lite lådor. De större möblerna som ska med får dock vänta till slutet av månaden då mamma och pappa kommer hem från Barbados. Fick dessutom hyreskontraktet på nya lägenheten igår så de är påskrivna och imorgon på väg till jobbet lär jag posta dem. Mycket snurrar omkring i mitt lilla huvud nu. Känns som att jag har tusen saker att göra. Lär dock snart gå och lägga mig. Imorgon väntar jobb mellan 14-23.30.

Jag älskar dig. No matter what ♥

Idag ringde en första spekulant på min lägenhet. Det känns konstigt och har inte riktigt hunnit sjunka in ännu. Tänk att jag om drygt en månad inte bor kvar här längre. Samtidigt ska det bli skönt med någonting nytt.

Idag ringde telefonen och nu är det klart. Jag ska flytta! Eftersom inhoppen på tidningen blir fler och fler och för det mesta på kvällarna så orkar jag inte pendla 14 mil om dagen längre. Jag började därför leta efter ett nytt boende i Växjö och efter några veckors letande hittade jag en jättefin tvåa strax utanför Växjö. Nog för att jag kommer få pendla en bit varje dag ändå. Men jag pendlar hellre 40 kilometer om dagen än 140 kilometer om dagen och eftersom bostadsbristen är hög i Växjö är det inte lätt att få bostad i staden om man inte är beredd att köpa något. Nu kan jag jobba mig från Åby, som samhället heter, och inåt staden. Fast egentligen gör det mig inte så mycket. Naturen är riktigt fin och ligger precis intill Helgasjön. Det är ett fint litet radhus med egen uteplats. Den 1 mars är det inflyttning.